En maskin som gör dimma

Vitt dis över Ullevi och centrum. Löven gulnar. Från mitt fönster ser jag en man i reflexkläder gå omkring och spola taket på ett hus långt borta. Högtryckssprutan ryker vit: är det han som går omkring men en maskin och sprutar ut dimman som sveper in hela Göteborg idag? Imorgon ska jag  till Kortedala bibliotek och läsa ur roman och diktsamling. Pillar lite på ett svenskspråkigt spokenwordprojekt som jag har haft sovande på hårddisken i vadå, sju år typ, och som jag ruskar om och väcker ibland, bara för att få höra det mumla rim ur sömnen, halvvägs kvar i en dröm: ”högspänningsledningar/kommunala nedläggningar/saturnusringar/flimrar.” Planen är att faktiskt börja spela in grejer ihop med Efraim aka DJ Eat Garbage, nu i Oktober. För övrigt så kollar man på nya avsnittet av Mercies May’s and Mic T’s half hour power hour på YouTube, eller på Broken Wordfilmerna, som är lite sketchy, om man säger, men ey: film 1, film 2, film 3 och framförallt: ingmar bergmanfilmen. Aja, fucking lekstuga, men så är det. Så är det.

Annonser

Livet

Liv är en egenskap som alla organismer har. Det finns ingen helt entydig definition på biologiskt liv, men en lista över kriterier kan se ut ungefär så här:

  • Livet förökar sig, vilket kallas fortplantning.
  • Vid reproduktionen förs arvsanlag vidare.
  • Livet har förmåga att vidareutvecklas.
  • Något som är levande kan reagera på yttre stimuli, se sensibilitet.
  • Det som är levande söker föda och har en egen ämnesomsättning.

Broken word

Polaren som jag har spokenwordkollektivet Broken Word ihop med flyger tillbaka över havet sent i morgon natt, efter att ha varit här i Götet en månad, här i sitt hjärtas liksom öh förlorade öh stad – drar tillbaka till Minneapolis och Denver och sin egen hemlöshet bland hamburgerrestauranger och hiphopklubbar och drivandet på gator av neon och vind, som alltid, mannen alltid neon och vind, det är det första, och vi var ute på gatorna runt Nefertiti och filmade med digitalkamera för ett par nätter sedan. Maxat.

Film 1

Film 2

Bismillah

och sen ingenting egentligen, bara att hur många sådana här sömniga söndagseftermiddagar sitter man och glor ut genom fönstret och kan typ se färgen skifta mot rött på den vissnande murgrönan på andra sidan gatan, så mycket tid har man över, eller vad ska man säga, hur många spokenwordprojekt och sciencefictiontexter och liksom halvfärdiga diktsamlingar som aldrig borde se nattens ljus har man inte på sin hårddisk vid det här laget, och hur nice var det förresten inte de där nätterna på universitetet när man faktiskt hade en hemsida med sina dikter som man pysslade med, i slutet av en årtusende, det har också med saken att göra, möjligen, hur man gick genom regnet och drog det där passerkortet i springan och gick upp i en datasal, på natten, alltid på natten, och la upp dikter och fotografier av gamla skrivmaskiner och framförallt – märkligt nu i efterhand – av laboratorier och bakterier och snubbar i hazmatdräkter, och varför då, verkligen, men det var väl bara på grund av en allmän förgiftad och liksom vetenskaplig och exakt känsla i kroppen och existensen antar jag – det var i NKPG, Pekingåren, när jag började skriva poesi, och satt och rökte på en balkong och kände orden i huvudet, hur de sprakade som ett fint, fint pulver av ljus, saknad, tystnad. Alltså. Blogg.