November

Vaknar och snö ligger över staden, och ljuset ur gryningen är violett, och jag sitter i fönstret och dricker kaffe med en känsla av att ha vaknat upp i en annan värld. Långt borta på ett tak rör sig någon – ett bylte av vantar och kängor och reflexväst, andedräkt ur springan mellan en mössa och en halsduk.

Kaosig månad, flytt och ändlöst mycket jidder med allt möjligt, varit runt och läst, mellan räkningar och flyttkartonger och flyttstädning – Uppsala, Lund, Malmö, Stockholm, Växjö, Göteborg – känslan: jag har stått en månad i svarta duggregn på en perrong, med min gamla trötta så kallade kärleksroman som ett moln av trötta, rosa eldflugor i axelväskan. Min cykel har stått parkerad mot en vägg nere vid Linnegatan i flera veckor, den är helt insnöad nu, någon har lagt en tidning på pakethållaren, den grejen – den har väl blivit en del av stadslandskapet.

Läste Marie Silkebergs bok Material när jag satt på tåget hem från Stockholm. ”Life is to deep for me,” säger huvudpersonen. Och jag tittade upp och ut, på solen som var på väg ner över vidderna. Andlöshet och hårdhet, i varje ord, varje bild – en så våldsam öppenhet och klarhet, som någon som blöder klart, mycket kallt vatten. Vad kan man säga. Silkeberg. Material. Läs.
Och cykeln i det iskalla duggregnet som övergår i tysta, sakta dalande flingor.
Snön föll visst hela denna långa natt utan att jag märkte det riktigt.

Idag går jag till moskén ute på Hisingen, fredagsbön –

Sitter här i fönstret. Underliga violetta ljus, närmast marsiansk, venusianskt – vad vet jag, decemberljus som bryter in genom novembers väggar av svart is. ”Deady BLACK ice” – om någon minns, från Bowling for Columbine, men whatever –
Snön. Bara snön, hur den förvandlar världen, stillar världen. Dricker kaffe, i en annan värld. Khim är i Mecka, på väg till Kuwait, och vilket paradisljus han har i ansiktet på fotona han lägger upp på Facebook förresten. Mercies tillbaka i Minneapolis, med en fot i Seattle och en fot fortfarande i Götet, och Aleks snart i N.Y., men nu i Bryssel, där han söker pengar till Clandestinoinstitutet tillsammans med någon som heter Sara, som tydligen har studerat under Donna Haraway, som ju skrev det feministiska cyborgmanifestet, vilket förstås är ändlöst coolt. ”Cyborgen skulle inte känna igen paradiset om hon hamnade där.” Autho bila. Men tungt manifest för den postmoderna så att säga, existensen. Och här är jag, då, och jag dricker kaffe och kollar ut på violett snö, och det är som att andas in efter att ha simmat under vattnet i en månad.

Advertisements

2 reaktioner på ”November

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s