UFOn i snöfall av gula löv

Metallfärgad skymning bakom Johannebergs höghus och blinkande radiomaster. Såg nyss på nätet att jag missat att dyka upp på en inbokad uppläsning i Malmö, i måndags, på Inkonst. Välkänd tromb av grå ångestmoln inuti. Hade sett fram emot det, hade fel datum i kalendern. Andra grejen i höst som jag bara missar, som en idiot, och båda i Skåne dessutom – de måste avsky mig där nere. Det är väl hösten. Det är väl att jag vill sitta på ett flygplan bort någonstans, bort över molnen, och det är väl känslan ibland att man fortfarande väntar på islossning i livet. Inna ma’al usri yuthraa – efter svårigheter kommer lättnad, typ. Koranvers. Ungefär så. Insha’Allah. Älskar min deen – min religion.

Lirade frisbeegolf med Khim igår, i Slottsskogen – plastdiskarna seglade bort som UFOn i snöfall av gula löv. Åter diskussionerna om SD, om bilden av islam i västvärlden, det där. Jag tänkte på att man håller på att ta bort kyrkobesöken i skolan i muslimers namn, tänkte att det säger något om hur andra ser på oss muslimer. Kan vi inte gå in i en kyrka? Vi gick nedför Linnégatan, jag sa att jag beundrade det i den judiska kulturen som till exempel fick hundratals judiska studenter att kämpa för svartas rättigheter i USA, eller som på senare år har gett upphov till sådana som Chomsky och hela rörelsen av judiska, Israelkritiska tänkare, till exempel. Att en stor öppning mot universialitet, mot den Andre, uppenbarligen finns där. Och hos oss? Vi som ska följa den som var en bamhärtighet och nåd för hela mänskligheten? Vi hade lagt ner SD-tugget då, bara pratade allmänt, och jag sa att det hade varit vackert om vi muslimer hade gjort en manifestation för de oskyldiga som dödats i vår religions namn, och Khim sa Visst, och nickade, och höll med, och jag borde väl inte tugga mer om det nu eftersom jag själv tydligen inte ens kan styra upp en kalender med en punkt i veckan, än mindre en ”manifestation”, men jag tänkte på det på väg hem också, på natten, efter att kollat på matchen Sverige-Holland hos Khim och Yasmin. Att det hade varit fint. Även om vi muslimer inte behöver be om ursäkt för andras handlingar. Vi skulle göra det för för oss själva, för att det skulle vara det rätta. Och för de dödas själar. Även som en bild för vad islam är. Fred. Även om bara idioter kan få för sig att betrakta en handfull extremister som representanter för en hel världsreligion. Vet inte. För fred. Fred. Det var kallt: såg min egen andedräkt stiga mot stjärnorna: gammal bild av själen. Satt på bussen sen, pannan mot rutan. Göra det. Be för de dödas själar. Men många gör det säkert redan, utspridda i världen, hukade i sina böners fladdrande lågor, bättre än jag.

Idag har jag skrivit lite på en essä till Aftonbladet, om ”broderskap”. Kommer i vinter någon gång – andra ska skriva om frihet och jämlikhet. Saknar ramadan. Den inre stillheten, tystnaden. Andetaget i stormen. Söker efter större klarhet och lugn. Sitter och tittar ut genom fönstret. Imorgon åker jag till Åbo för att läsa ur romanen. Nu har natten redan kommit helt, nu lyser lägenheterna tvärsöver, med sina ljus rakt igenom mörkret.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s