Strandsatt på en asteroid

Khim dök äntligen upp med cykeln som Abu Ali köpte åt mig på ett skrotupplag i somras. Orange Crescent med bockstyre, jag tänkte direkt när jag slängde benet över sadeln Jag älskar denna cykeln.
Vi käkade thaimat. Pratade om SD, om motstrategier, om vår egen eventuella del i det hela, om hela idiotin, medan regnet knattrade mot rutan. Khim ska till Mecka om några veckor, insha’Allah. Kyssa meteoriten från paradiset. Jag drack Snapple, ”with a natural flavour of pink lemon and other natural flavours”. Stod det på flaskan. Cykeln stod och grät där ute i regnet och den är lite rostig och skramlig och jag kommer ju förstås bli tvungen att banka på instrumentpanelen ibland för att hyperrymdsväxeln ska kicka igång, men jag kommer susa fram i duggregnen, som ju kommer lysa i bilarnas framlyktor som vadå, som som som stila dig mannen, som en stjärnhimmel som snabbspolas förbi i hyperrymdfart förstås.
Millennium Falcon, flyg en sista gång, som Mercies kickar i ett helt annat rim om en helt annan grej.
Jag bläddrade i en metro medan vi väntade på maten, och i den fanns ett foto av Jimmy Åkesson och hans flickvän i svenska folkdräkter, och flippat kanske, men att för en gångs skull se uttalade ultra-etnotister i såna kläder fick alla grumliga kopplingar till fascism som den sortens hembygdsromantik ju faktiskt bär på att försvinna i en sorts kortslutning, och jag tänkte, helt på allvar: Det är ju fett att komma till riksdagen kittad i spelmanshatt och knäbyxor istället för kostym, och den där klänningen med broderade blommor är helt grym. MashAllah, skrev jag nästan nu, och varför inte. MashAllah. Bläddrade förstrött i tidningen och sa typ Det har att göra med en förlust av stolthet och en sönderslagen känsla av tillhörighet hos den svenska arbetarklassen. Khim sa Ja. ”Other natural flavours” stod det på flaskan. Regnet föll, och det var också vilse i ett Europa som måste uppfinna sig självt igen, och den här gången utan att säga ordet ”inte”.
Millennium Falcon, flyg en sista gång.
Aight.
Cyklade hem, efter att ha druckit en 7up med is på Kino, ihop med Aleks. Försökte övertala honom att vara gästbloggare här. En riktigt tung tänkare. Öde gator, spegelbilder i vattenpölar, jag tänkte på uppväxten i Ny Demokratis skugga, på laserstrålar som siktade i regnet, den grejen, som ju liknar den här nya grejen med SD. Tänkte Vad är en rosa citron förresten, Abu Ali vet kanske, han har Götets bästa frukt- och grönsaksbutik, Karl-Johans Frukt och Grönt vid Chapmans torg. SD vill ha mer folkmusik i skolan. Som om felet med plugget var att det var för lite schottis på gympan liksom. Som om vi alla är dömda att i evighet perpetuera samma mardrömmar. Frös, svängde upp på Olivedalsgatan och kände den välbekanta gamla hemlösheten i världen och existensen, drömde om Marseilles, dit jag tror jag ska fly från tristessen en vecka i november, insha’Allah, och de nedfallna löven klafsade under däcken, jag slängde i hyperrymdsväxeln –

– och tittar ut på stan och regnet nu, strandsatt på en gammal asteroid.

Annonser

6 reaktioner på ”Strandsatt på en asteroid

  1. Välskrivet & väl skrivet. Men ”Det har att göra med en förlust av stolthet och en sönderslagen känsla av tillhörighet hos den svenska arbetarklassen.” rimmar illa med resten av dikten. Kanske kan du lägga det i munnen på en av kolumnisterna i tidningen han läser…

    Var Hälsad!
    Selam!

    Özgür

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s